Vårtecken och tandraspning



Idag har jag och Hulda åkt iväg till Maria och varit hos tandläkaren.
Att lasta Hulda tänkte vi att det skulle vara besvärlig med eftersom Maria dröjde, så försökte jag ensam.
Hade förut i veckan tränat på att flytta bakdel tillsammans med ett spö som jag knackade försiktigt på bakdelen, så Hulda flyttar sig rakt, har sett det på TV, där de tränade "frihetdressyr".
Så jag testade detta och så knallade liten snäll häst in i transporten jag höll kvar i grimskaftet och gick ut och stängde bommen bakom, inga problem. Vi ringde Maria och sa att hon kunde vända.

Väl framme hos Maria kom Johan, tandläkaren och grejade med Huldas tänder, raspade och hade sig, gick jättebra. Hon har fina tänder + två små vargtänder som skall tas i framtiden tillsammans med en vetrinär. Det få vi ordna så småningom.
Att stå i Marias stall, uppbunden i en spilta var väl så där, kan man krafsa och ha sig så gör man det.
Allt bädd hamnade bakom liten häst, men det får Maria ta hand om senare.
Efter att ha druckit kaffe tillsammans så gick det lika lätt att lasta och komma hem. Det var trevligt att se att liten Hulda uppför sig så bra.

Igår var vi ute med Filur och Hulda fick gå bredvid vagnen, gick lika bra som före vintern, har ej vågat mig på detta så många gånger under vintern, var rädd att möta bilar.
Vi hade en bil bakom oss så vi travade och kunde släppa förbi denne, gick fint, bra att träna på att stå stilla med, vi pratade med fam. Klint och där stod vi några minuter med, mycket fint.

Så har vi trevligt besök här i Simbo, igår räknade jag till minst 75 st svanar som samlat sig ute på en mark nära oss.  Svårt att se på bilden men här är de ej så många, hör dem flyga på morgonen så de återvänder nog häråt mot kvällen, skulle jag tro.



Lärkan drillar så vackert uppe i skyn, den ser man ju knappast men hör desstå mera. Det är trevligt med vårtecken så nu närmar sig sommaren.
Får antagligen två beteshästar här i sommar, en Emelie anonserade efter bete och jag skickde ett sms och hon skall komma hitåt och titta och hälsa på.
Det var en travare och en B-ponny, det har vi ju bete till utan vidare. Under vår semester brukar ju hästarna gå nedåt Monica, så bra att ha dem där både tillsyn och bete. Då vi åker till Grekand får ju hundarna gå på pensionat med i Munkebo.


Tömkörning, flodövergång och Simbovägen i bitar

Simbovägen flyter bort! Det är en stor...flod som kommer från skogen som rinner otäckt över vägen bortanför svängen mot Järpås.
Där kallar jag den "Huldas flod" för i går var det helt otänkbart att gå över denna läskiga plats.
Skulle tro att "floden" är minst en dm bred och det porlar.  Mycket hemskt för en liten unghäst.
Då jag och Filur tog oss över den breda och hemska floden så tog jag husse till hjälp och ta över den lilla
Hulda. Jodå med husses hjälp fick vi över den lilla, och fram och tillbka gick det med, nu är det bara tömköringen och att hon ensam, men mig bakom sig kan gå över. Men nu har vi tömkört två dagar i rad, i morgon jobb igen och då blir det inget alls men ponnyerna.




HULDAS FLOD





Mycket vatten kommer det från skogen, det blir inte lätt att laga, nu skall Birger och Tomas göra nått åt detta, ett rör eller så över vägen, så gräva lite.
Denna massnö skall smälta och sedan rinna över vägen ned i brunnen på andra sidan.

Tömkörning med Hulda



Idag har jag för första gången på väldig länge varit ute med Hulda och tre vovvar. Satte på henne träns och sele för att tömköra henne en sväng.
Vi kom bortom skogen där en FLOD flöt över simbovägen och där skulle damen alls inte gå över, efter att ha lockat pockat och hoppat själv, fram och tillbaka över floden så gav jag upp.
 Att ha en dansande unghäst som ej haft bett i munnen på länge var ej att tänkta på att komma över rinnande vatten.
Vi vände, på mitt komando, så gick vi ned mot Jonas i stället. Huldas kompisar for inanför hagen och grnäggade oroligt och Hulda hoppade omkring, men ned kom vi sen skall vi vända och gå snällt tillbaka.
Det gick fint, i morgon ger vi oss på det igen.
Det är bara att träna med små unghästar om det skall bli nån inkörning här framme i vår.

Då vi kom hem tränade jag lite med ett spö så hon ej skall vara rädd för det, knackade lite på alla fyra benen, kliade i pannan och över kroppen. Gick fint, morortsbitar i fickan och det gillade den lilla damen.
PÅ med träning igen, nu är våren snart här och man kan komma ut i skogen igen med alla djuren i Simbo som vill och kan gå med.

Vintern som varit och håller på att ta slut

Att det varit en oerhört jobbig och snörik vinter det behöver vi väl ej orda om mera nu, men dessa ofantliga mängder med snö, det bara vräkte ned då i slutet på februari och i början på mars, hoppas nu att det ej blir nått igen.


Det är snö nästan över volvon här på simbovägen, att ge sig ut med två ponnysar och rockarden det är ej att tänka på, att mötas här på vägen det kan vara vanskligt med en bli.

Men nu sista veckan har det faktisk varit lite tö, hela dygnet så att snön smälter och det börjar komma upp simboväg utan is och snö. Längtar efter att komma ut i skogen och promenera med vovvarna.
Vi har åkt lite skidor på markerna på skaren, det har gått fint men nu går det ej mera pga av smält snö.
Promenader bort till "vändstenen" och tillbaka börjar bli ganska tråkigt.
Gick med stavar några gånger under veckan, men det är ganska isigt fortfarnade och då man ej vågar ordentligt trampa på så är det ganska tråkigt det med.
Att få ge sig iväg på min nya cykel och få trampa  och känna varma vindar mot kinden, det längtar jag efter nu.

Therese och Saga på besök

häromdagen fick vi goldenbesök av Saga och hennes matte Therese, Saga är så lik gamla Ulla som nu är i himmelen, viftar med hela sig, regäl och snygg golden tjej.
Snart ett år och gillar att hoppa omkring och smutsa ned sig, mina vovvar har ju alltid varit så försikiga med allt.
Kul att se en ordentlig golden igen.


Här är alla tre vovvarna på simbovägen.



Hulda ser nyfiket på Saga, hon gnäggade tom  lite åt henne, en trevlig hund även hästtycke alltså.

Lille Viktor.

Här är lille Viktor som blir en stor och mycket snygg kille, han är snart 9 månader, himmel vad tiden går.
Att den blir en charmig ung man, det kan man väl aldrig förneka.




Nu hoppas vi på vårens ankommande, hörde på radion i går att den första tranan har landat på Hornborjarsjön, det är väl ett säkert vårtecken, det är kul att se de där stora konstiga fåglarna och höra dem. Kommer ihåg då jag red med Maria bakom Gillstad kyrkby och hörde dem, mäktigt.
Tittar på hästanonser igen, det börjar suga lite, Har sett ett haflingesto....

RSS 2.0